Författaren Profilen: Stefan Di-Omnia

Inledning: 

När man pratar om ädelstenen Diamant, brukar man prata om den som slipade. Men sanningen att säga är Diamanter är oslipad när man först hittar den. Diamant är en av de  finaste av ädelstenar min kan hitta på vår jord och den är väldigt sällsynt. Med det sagt vill  jag även på peka, att för mig att hitta en bok som berör är väldigt sällsynt och att hitta en  författare som dessutom kan berör mig som läsare alternative lyssnare är ännu mer sällsynt.  så efter några text rader oss mellan så  stod det väldigt klart för mig att Stefan Di Omnia som  
både författare och person är något alldeles ordinärt. Så med de orden sagt, vill jag säga att i  bland så hittar man de författare och deras böcker som är likt en oslipad Diamant, tills man  tittar närmre och  inse att den  faktiskt är slipad. Di Omnia är en sådan Diamant som ser  oslipad ut men så slipad som den kan bli. Di Omina fångade mitt intresse med sin  kattstryparen rum 419 som enligt många anses som en true crime. så det är mig en stor glädje och ära att få Stefan Di Omnia som gäst bloggare här på litteratur Bloggen. 

Livet till att bli författare, blev aldrig den raka vägen.....

Efter fjorton dagar på lågstadiet i årskurs ett förklarar fröken för mig, men framför allt för min mamma att jag är ordblind. Dyslektiker för att använda dagens ord på ett handikapp. Hon lade fram mitt handikapp med orden; Stefan kommer inte kunna bli något annat än en hantverkare. Jag blev förkastad redan som sjuåring till att inte kunna bli någonting som jag själv möjligtvis velat bli i min dröm om framtiden. Under nio år i grundskolan blir jag varje dag påmind om mitt handikapp, förnedrad av lärarna som lät mig högläsa inför hela klassen de som vek sig av skratt för alla galna felaktiga ord som kom ur min mun. Men jag stod ut varje dag under alla nio år, skolkade aldrig, men jag gav igen på dem som skrattade mest och högst. Rasterna blev min plats som jag ägde, där min fysiska styrka alltid vann fajten om upprättelse och försvar. Något som leder till samtal på BUP, barnpsykiatri och ungdomspsykiatri, för att komma till rätta med mina svårigheter med social gemenskap med mina klasskamrater på rasterna. Samtalen påvisar ganska omgående att jag inte alls har svårigheter med social gemenskap, utan det påvisar att jag inte accepterar mobbning och förtryck. Att jag ställer mig på dem svagas sida till deras och mitt eget försvar.

Jag tar mig igenom grundskolan med höga betyg i gymnastik, slöjd och teknik. Börjar som lärling och utbildar mig den vägen till inredningssnickare, just precis en hantverkare. Jag följde den väg som min lärare satt ut för mig och även den väg som min mamma styrde mig mot. Under hela min uppväxt har jag idrottat med ishockey och därefter boxning. Som person är jag en fajter, fylld med vilja i att aldrig ge upp. En vinnarskalle med andra ord. En fajter som snuddat väldigt nära i att fastna i kriminalitet, hamnade som nittonåring i häktet på Kronoberg helt isolerad från omvärlden i två veckor, dömd och avtjänar två fängelsestraff innan jag fyllt tjugotre år. Allt om mitt tidigare liv finns naket och ärligt skrivet i min bok Hjärnvilja en fajt mot strokedjävulen som släpptes i printat format hösten 2014. Manuset som jag nu skriver om till att anpassas som ljudbok. Det blev min första bok som flera personer tjatade på mig under två år att jag skulle skriva efter att jag drabbats av tre hjärnblödningar på nio dagar hösten 2008. Jag är då 44 år och får dessa tre käftsmällar som helt förändrar mitt liv på fler plan än ett. Det finns en svart tid före och en grymt ljusare tid därefter, att mitt liv skulle bli bättre efter tre hjärnblödningar är egentligen rätt så sjukt.

Kämpandes för mitt liv på tre akutsjukhus, där jag dör vid två tillfällen, får livet tillbaka svårt handikappad. Så svårt att jag är för sjuk för att få bli frisk. Ingen rehab klinik vill ta emot mig, jag är för svårt skadad. Vändningen kommer med att en sjuksyster ljuger om mitt tillstånd i den remiss hon skickar i väg till en klinik som då tar emot mig för vård. Jag bestämmer mig där på kliniken för att vinna tillbaka livet, först några månader på kliniken och därefter i egen regi under fem år. Jag utbildar mig till journalist genom att plugga på distans under det första året av min dagliga rehab. Trots min mammas nedlåtande eller barmhärtighet om att det aldrig kommer att gå vägen; du klarade inte av grundskolan och nu har du dessutom haft tre hjärnblödningar...

År 2009 gick jag ut med VG och MVG i samtliga ämnen där text och stavning är den största delen i utbildningen. Jag blir där och då frisläppt från livet som hantverkare! 17 augusti år 2013 springer jag en mil i stadsloppet i Norrköping. Jag har gått från helt förlamad till att kunna springa en mil och även utbildat mig till journalist. Inser själv att ingenting är omöjligt för mig. Börjar att föreläsa runt om i hela Sverige, står framför hundratalet personer flera gånger i veckan. Den största publiken var över åttahundra personer. Där jag tidigare stod inför klassen som barn och blev hånad och förnedrad, blev jag hyllad av publiken och rörde dem till tårar. Men framför allt fick jag dem att inse att det omöjliga faktiskt är möjligt.

Hösten 2016 bestämmer jag mig att helt satsa på mitt författarskap, slutar att föreläsa. Redan i oktober 2013 har jag påbörjat mitt researcharbete, ett grävande som värsta journalisten på uppdrag granskning alternativ kalla fakta. Ihop med skrivandet och grävandet tar det fram till hösten 2019 då boken Kattstryparen rum 419 släpps i printade format.

Satsningen jag gör på mitt författarskap är att jag ska skriva böcker som helt är verklighets baserade, om det så ska benämnas som true crime eller roman byggd på verklighet får andra avgöra. Jag har aldrig varit road av att sättas i ett fack eller i en term där jag ska följa satta normer och uppnå dess förväntningar som detta innebär. Jag vill skriva fritt utan en massa riktlinjer, det är storyn som ska bära, som ska fängsla läsaren alternativ lyssnaren.

Fängslat läsarna och lyssnarna har den absolut gjort, så även mitt stora researchmaterial som polis och åklagare begärde att få ta del av. Vilket gjort att personen som huvudkaraktären bygger på har dömts till ett längre fängelsestraff på mitt material till boken. Vilket givetvis personen inte tycktes gilla. Hon dömdes i juli 2019, i september samma år och knappt två veckor innan boken släpptes har hon lejt en torped som för närmare två hundratusen kronor i ersättning ska genomföra ett överfall på mig. Vilket så sker den 22 september 2019 då jag blir brutalt misshandlad med batong, bara för att stoppa utgivningen av min bok. Tre dagar på sjukhus blir det, trots inrådan från polisen att stoppa de två inplanerade releasefesterna och signeringar så vägrar jag att vika ner mig för våldet. Och effekten personen ville få utlopp för blev därmed tvärt emot, boken är hyllad och ljudboken har toppat listorna, tack vare läsarna och lyssnarna som tagit min bok till sig på fler än ett sätt. Vilket jag givetvis är oerhört tacksam över.

Det som gjort att jag har lyckats som författare är min livserfarenhet, att jag kämpar, att jag aldrig ger upp, att jag är villig att betala priset för att nå fram och in över mållinjen. Författarskap är världens ensammaste arbete där du måste trivas ihop med dig själv, ett måste i daglig disciplin till att göra det där lilla extra hela tiden och att lita på dig själv. Min väg till författare är en framgångssaga och en oerhörd revansch jag får varje dag i mitt jobb, ett jobb som jag älskar att gå till alla dagar. Nu skriver jag på en serie i fem delar, också den byggd helt på verkligheten. Vissa saker i mitt liv vill jag bara få mer av, det är vad spänningen i mitt skrivande handlar om för mig. Jag hoppas på att du vill dela den spänningen med mig.

Den sjuåriga utdömda Stefan och hans handikapp är övervunnit på alla sätt!

Ha det bäst!

/Stefan Di-Omnia/