Författaren Profilen: Petronella Simonsbacka

Litterarur Aktuelle Petronella Simonsbacka släpper idag sin första Deckare, Morden På Kungsbergen.
Författaren är även personen bakom bloggen kulturopportunisten men också  personen barkom youtub kanalen Nordic Noir där hon lyfter fram bra intresanta info om svenska noir författare och deras böcker men även ocks vad som har gjort var och en författare bra. Författaren har även varit med när jag startade min blogg vilket har varit en stor hjälp för mig. 

Simonsbacka är ingen rookie alls om man frågar mig, med 6 verk i bagasget vill jag säga att hon klart är en stigande klar stjärna i hennes stall av böcker hittar vi Nytt Liv Sökes,självbiografin Livshungrig,Evighets Talet Hon Talar Yiddish, Röda Ögon I Mörkret och ny hennes första dekare Morden På Kungsberget. de flesta av hennes böcker har fått högsta poäng av litteraturblogge. Så när jag hade lyssnat på de flesta av hennes böcker ville jag vet lite hur hon startade och hur allt började samt lite om hennes nysläppta bok handlade om så var det klart att hon skulle med i min blogg och detta blev resulatatet.

Konsten att blunda och gå vidare Igår deckardebuterade jag. Det var en glädjens dag, men också en fruktansvärd dag. Att släppa en bok är som att sparka en fågelunge ur boet. Förr eller senare bara måste den ut, men det är fifty-fifty om ens hjärtebarn flyger eller krossas mot klipporna nedanför. Metaforen förklarar bra hur det känns, men är också en lögn, för rent statistiskt är det nog nästan hundra procents risk att ingendera sker, för det mest troliga i världen är att boken varken hyllas eller sågas nämnvärt utan ignoreras i största allmänhet. Jag är en rätt positivt lagd person, så jag är inte nedstämd eller deprimerad eller så … det är helt enkelt bara så det är. Jag har skrivit böcker i andra genrer förut. En vän till mig som läser de flesta av mina verk tidigt brukar peppa mig kort efter boksläppen. Hon tycker att jag ska sträcka på mig och vara stolt eftersom det jag skriver inte är sämre än någon annans arbete. Hon menar att jag kan mäta mig med de bästa och det är en stor komplimang, eftersom hon läser oerhört mycket. Jag tackar, men inombords känns det inte helt bra. Det jag tänker, men aldrig säger högt är att ”lika bra som någon annan” inte räcker. Som debutant räcker det inte att vara lika bra. För att märkas i bokfloden måste man vara bättre, så att läsarna får lust att skrika ut till världen att de hittat en fantastisk bok. Med mindre går det inte. Dessutom måste man ha en stor del tur, så många hittar till boken trots att man är relativt okänd. Någon skulle ha kunnat skriva världens bästa bok, men om ingen läser den och berättar kommer det att vara ett helt okänt faktum för alltid. Naturligtvis handlar skrivande inte alls om att vara ”bäst”. Man har en berättelse att förmedla, ord i sitt huvud. Man skriver ned orden, berättar historien. Sedan går det som det går, oavsett hur det går. Man måste blunda och hoppas på att fågelungen flyger medan man ruvar på nästa ägg. Blunda och gå vidare. Det som gjorde gårdagens boksläppsdag lite mer intensiv för mig än tidigare boksläppsdagar var att jag hoppades så mycket mer på den här boken än någonsin förut. Jag skriver brett i många genrer, men jag är ändå lite smal som författare. Jag vet att en Zombieroman har sin publik, men att den inte är stor. Jag vet att kortromaner, som jag älskar att skriva, inte är det vanligaste valet, bland läslusar. Jag brukar inte ha förväntningar, men denna gång har jag det. Dels eftersom genren är så populär, dels eftersom boken förtjänar det. Den är annorlunda och väl genomarbetad. Den förtjänar sin dag i solen. Jag brukar inte känna så. Jag beskrev själv min allra första bok ”Nytt liv sökes” som en bagatell ”en kopp choklad med vispgrädde” och den boken handlar ändå om uppbrott och barnlöshet Jag skäms inte över att skriva underhållningslitteratur och jag tycker inte direkt att det går att komma mycket längre än att lära sig underhålla. Även om man vill förändra världen eller skriva om tunga ämnen så måste man faktiskt kunna underhålla, för annars kommer ingen att plåga sig igenom ens bok bara för att godhetssignalera. Läsning behöver vara underhållande och världen behöver underhållningslitteratur. Det är inget att hymla med. Det är inget fel i det.
Naturligtvis sätter sig ingen ned vid sitt skrivbord, fattar pennan och tänker ”nu ska jag underhålla”. Man har något man vill berätta. Man skriver ned det. ”Morden på Kungsberget” handlar om att byta religion och kultur. Den handlar om skuld, skam, nåd och om människor som faller genom trygghetsnätet och landar hårt. Den handlar om Fröding, Ida Bäckmann och Litteraturhuset i Åmål. Den handlar om ganska mycket, om en del rätt tunga ämnen, men jag hoppas att den också är en underhållande kriminalroman. Gårdagen var för övrigt den första boksläppsdagen av två för denna bok, för i sommar släpps den som pappersbok i samband med Bokdagar i Dalsland. Jag ser fram emot det. Det tar lång tid att skriva en bok och det tar också en hygglig stund att läsa en bok. När människor blir ursinniga för att de läst en bok som de inte gillar tror jag att ilskan handla om tidsstöld i grunden. De upplever att författaren har stulit timmar från deras korta liv. Vem skulle inte bli arg över det? Samtidigt är den ilskan naturligtvis överdriven och omotiverad, men det är å andra sidan de flesta bokhyllningar också. När man älskar en bok och vill skrika ut det till hela världen är det inte heller en balanserad känsla. Det är en förälskelse, i en berättelse. Jag älskar också att känna så. Skrivande är känslomässigt och så även läsande. Det är underbart på det sättet. Underbart och lite läskigt om man tänker på saken. En bok går in i ens hjärna och samarbetar med ens neuron och hjärnceller. Tillsammans med läsarens fantasi skapas något som i bästa fall är magiskt. Det är stort. Det är fantastiskt. Det är vad som kan hända när en bok hittar sin väg. Som författare har jag bara kontroll på en del av den processen. Själva skapandet och skrivandet av berättelsen. Restan kan jag bara hoppas på att nå och jag kommer aldrig veta om boken nådde dit. Jag måste blunda och gå vidare. Jag skriver redan på nästa bok.